Annons

Planer smids inom väggarna på gamla brandstationen i Huskvarna. Där sitter Barbro Skrenya, Pelle Stehn och Michael Agestav i soffan och pratar om minnena från glada 80-talet och Klapp & Klangs resa med HV71. I ett annat rum står Håkan Fransson och Mats Quarfordt och målar på det som ska bli Klapp & Klangs återkomst i Scandinavium 12 januari mot Frölunda, 25 år efter att den mytomspunna supporterklubben gick i graven. På banderollen står det: "HV71 - Livslång Passion".
Hela fem gånger blev klacken framröstad som Sveriges bästa av elitseriespelarna under storhetstiden under 80-talets mitt. I mångas ögon var supporterklubben mer känd och omtalad än hockeylaget i sig.

"Rosenlundshallen lyfte när det blev mål"
Gemenskapen - som var mer viktig än spelet på isen - föddes 1973, och blev en unik folkrörelse i Jönköping som kom att bli svårslagen att överrösta. Överallt talades det om Klapp & Klang från Norra Stå och att komma till Rosenlundshallen var en mardröm för HV71:s motståndare.
- Vi hade fördelen av att vara nära isen. När det blev mål lyfte Rosenlundshallen fullkomligt, säger Michael Agestav.
Som mest hade Klapp & Klang mellan 500 och 700 medlemmar innan man 1987 röstade för en nedläggning. Det var en protest mot renoveringen av Rosenlundshallen där norra läktaren skulle ersättas av sittplatser.
Men innan det var Klapp & Klang en supporterskara som gjorde avtryck var de än åkte. Michael Agestav tror det var blandningen mellan ungt och gammalt - "tonåringar, en massa kärringar och gubbar" - som gjorde att man blev så kända.

Håkan Fransson och Mats Quarfordt målar banderollen inför Scandinavium-besöket 12 januari då HV71 möter Frölunda. Texten: "HV71 - Livslång Passion" är snart färdig. Foto: Daniel Hultqvist.

Gemenskapen byggdes upp på bortaresorna
- Under bortaresorna byggde man upp gemenskapen. Förlorade vi kvittade det, då kom vi på nya ramsor och fortsatte att skrika ändå, skrattar Pelle Stehn, som var med och bildade Klapp & Klang.
- Kulmen var när vi gick upp i elitserien första gången. Men det tog ett tag innan man förstod hur stora vi var.
Michael, Barbro och Pelle skrattar ihop, berättar om rubriker i kvällstidningarna och stämpeln man fick som ett stökgäng innan Klapp & Klang blev en organiserad supporterklubb. Det talades om plundrade bensinmackar, förstörda bussar och slagsmål på läktarna.
- Det var så mycket alkohol och skadegörelse i början att ingen buss vågade ta med oss. Till sist var Gustavssons i Mullsjö de enda som ställde upp för oss, säger Pelle.
- Men vi var emot allt våld. Tidningarna blåste upp löpsedlar med bråk och slagsmål men sanningen var att vi var väldigt skötsamma när det blev organiserat. Vi var fulla, men vi slogs aldrig. Aldrig startade vi något slagsmål.
Barbro Skrenya säger:
- Det är först nu när man sitter här man inser vad man varit med om. Det var en fantastiskt rolig tid när man pratar om allt som hänt. Det är många historier man berättar för sin dotter där hemma, skrattar hon.

"Det kickar säkert igång spelarna när de inser att massa gubbar och kärringar står på läktarna", säger Barbro Skrenya inför Klapp & Klangs jubileumsresa. Foto: Daniel Hultqvist.

"Hockeyn var som en drog"
Michael Agestav fortsätter:
- Alla hade en relation till Klapp & Klang, så var det bara. Ibland var man tvungen att rannsaka sig själv, herregud man var inte klok under den tiden. Hockeyn var som en drog. Det är det i dag också, även om man lugnat ner sig genom åren nu när man fått familj.
Många av Klapp & Klangs medlemmar har inte träffats på flera år. När Kinnarps Arena invigdes återsamlades många medlemmar, men efter det har Klapp & Klangs existens försvunnit på grund av arenaförändringarna som HV71 har gjort.
- Ändå är det en kärna som träffas som om det vore förra veckan. Man går ju fortfarande och tittar på HV och jag tycker man har byggt upp en bra stämning i Kinnarps Arena. Men på vår tid var hela norra sidan täckt jämnt, nu är det andra tider. Mer toppstyrt, menar Pelle Stehn.
- Musik tar udden på allt, fyller Michael i. Man får ingen chans att börja skrika. North Bank Supporters gör ett fantastiskt jobb men sittplats hänger inte med. Publiken som kommer till matcherna lämnar sina platser redan innan pausen. Jag förstår att loger och båsen är nödvändigt men det är inte samma känsla i dag.

Gubbar och kärringar på läktarna
Den känslan hoppas de ändå återfinna när bussarna rullar in till Scandinavium när HV71 möter Frölunda. Två fullastade bussar åker till Göteborg för en sista (?) efterlängtad träff tillsammans.
- Det kickar säkert igång spelarna när de inser att massa gubbar och kärringar står på läktarna och drar igång, säger Barbro.
- Frölunda har en medgångspublik som är bäst i Sverige. Tar de över blir vi svåra att höra men vi hoppas naturligtvis att HV gör ett tidigt mål, då får vi en ärlig chans att höras, säger Pelle.
Är det första och sista gången Klapp & Klang återförenas?
- Faller det väl ut blir det nog inte den sista, menar Pelle.
Barbro skruvar på sig och tillägger:
- Då åker vi till Luleå, eller?
Efter en stunds tystnad utbrister Michael med ett skratt:
- Nej, där har vi ju redan varit! Varför ska vi åka dit igen?