Förra avsnittet om Carlfors Bruk, som var infört den 25 oktober 2014 slutade med att företagets ägare, disponent Ejnar Björklund, avled år 1940 endast 45 år gammal.  Ledningen av företaget övertogs av hans hustru Elsa. Hon var utbildad teckningslärare. Bolaget införde en ändrad arbetsorganisation med ökad delegering. En ingenjör fick uppdrag att månatligen till styrelsen rapportera tillverkade kvantiteter, försäljning, råvarupriser, lagerförändringar m.m.
En annons om teknisk ledare gav 50-60 svar. Elsa och hennes nära släkting, industriledaren Curt Eckerbom, träffade flera sökande och hade till slut två huvudkandidater. Stor villrådighet rådde. Låt oss sova på saken, sade Eckerbom. På natten drömde Elsa Björklund att en röst klart och tydligt tre gånger sa: ”Tag Winqvist!!”

"I sanning märkvärdigt! ”

Mycket god arbetsledare
Detta berättade hon på morgonen för Eckerbom och han sade: I sanning märkvärdigt! ”Jag hade tänkt mig den andre, men det är ju du som skall ha honom, så det är klart att du tar Winqvist”. ”Inte ett ögonblick har jag ångrat detta beslut. Ingen har fyllt sin plats så utomordentligt väl som vår kära ingenjör Winqvist under alla de spännande år som gått då vi arbetade tillsammans. Ett lysande resultat!”
Gustaf Winqvist framhåller betydelsen av att han fick nära släktingar till Ejnar som samtalspartner i diskussioner om brukets framtida utveckling. De tog ansvar i styrelsen och var ett stort stöd för Elsa. Hon hade sex barn i åldern 3 till 14 år och en systerdotter att ta ansvar för vid Ejnars död.
Elsa Björklund var en sällsynt energisk och kraftfull person som fick se bruket utvecklas väl under sin ledning. Många har vittnat om hennes intresse för dem som arbetade på Carlfors. En vänlig omtanke vid sjukdom, en öppen attityd för samtal och kontakter var hennes signum. Hon skapade en anda som än i dag kan skönjas och som förvaltas väl av barn och barnbarn. Ett exempel på hennes sätt att få löpande direktkontakt med arbetarna var utbetalningen av den kontanta lönen vid varje lönetillfälle genom ett fönster i disponentbostaden.

Annons

Lockade arbetskraft med leasingcykel
Bolagets ledning hade god kontakt med Industrikommissionen under andra världskriget och fick i stort sett sina krav på råvarulicenser beviljade. För att få avsättning för produkterna ansökte bruket om tillstånd till export – i första hand till Sydamerika. Tyska företag var under kriget mer eller mindre utestängda från Latinamerika varför konkurrensen på den marknaden var svag. Styrelsen konstaterade att stampmetoden var föråldrad och dessutom så bullrig och smutsig att det var svårt att rekrytera personal. Bruket hade experimenterat med kulkvarnar under hela krigsperioden. Den anställningspolitik som Einar Björklund fått gehör för innebar att man skulle i första hand rekrytera folk som bodde mindre än tre km från Carlfors. Trots företagets insatser att lösa bostadsfrågan var det svårt även efter kriget att få tag i duglig arbetskraft. Det saknades busstrafik eller andra lämpliga transportmöjligheter till och från Carlfors. Man kom på idén att skaffa ett antal lättviktare från Husqvarna, som sedan hyrdes ut till de anställda för 10 kr per månad. Efter tre år fick de behålla cykeln utan något anställningstvång. Detta tidiga exempel på leasing blev mycket populärt och bruket hade därefter inga svårigheter att rekrytera arbetskraft.

Inte fotografera ätande kung!
Fredagen 12 juni 1998 var en högtidsdag för Carlfors Bruk – dags för hundraårsjubileum.  Det låg spänning i luften när 400 deltagare minglade i Bruksparken.  Under ett antal år var jag och en annan auktoriserad revisor ansvariga för bolagets revision. Detta uppdrag innebar att vi också blev inbjudna till hundraårsjubileet. Trumpetfanfarer tystade sorlet när kungen kom från Västra Fabriken där han med stort intresse på förmiddagen studerat tillverkningen. Landshövding Birgit Friggebo anslöt till kungens uppvaktning i Bruksparken. Kungen skrev, stående i en besvärlig arbetsställning, sitt namn på en minnessten. Vi bänkade oss vid bord i parken och lunchen serverades. När måltiden nästan var slut men deltagarna ännu satt kvar, tog jag min kamera och gick försiktigt närmare honnörsbordet och tog ett par bilder med teleobjektiv. En adjutant kom med några snabba steg emot mig, tog ett grepp om min arm, förde mig åt sidan och påpekade vänligt men bestämt att kungen inte gillar att bli plåtad när han äter. Jubileet var mycket välplanerat. Alla deltagare fick t.ex. Kungssången på en ”lagom stor lapp” för handflatan för att kunna delta i sånghyllningen till kungen.
Min hustru och jag tackade för oss och fortsatte på eftermiddagen till Linköping för att delta i en konferens över weekenden.
Festligheterna fortsatte med supé på kvällen i Stora Hotellets spegelsal. Gästerna kunde som en avslutning på jubileet även se ett magnifikt fyrverkeri vid hamnpiren ut över Vättern. Var möjligen ingredienserna i fyrverkeriet tillverkade av Carlfors??

Fortfarande i god form
Årsredovisningen för 2013 visar ställning och resultat för familjeföretaget Carlfors Bruk drygt 15 år efter jubileet. Omsättningen är 165 mkr per år och antalet anställda 60. Genomsnittligt resultat per år efter finansiella poster de senaste åren utgör ungefär 9 mkr. Soliditeten är 68 % och summan eget kapital drygt 70 mkr. Exportandelen överstiger 90 %. Hela omsättningen är tillståndspliktig enligt Miljöbalken. Bolaget är certifierat enligt ISO 9001 och 14.000.

 

 

Källor:
Essäer av Ragnar Karlsmo i De första hundra åren, redaktör Ebbe Ombäck, Värnamo
Carlfors Bruk, Bengt Berglund, Göteborg, 1991
Carlfors Bruk firar 100 år, Birgitta Björklund i Hakarps krönika 1998, Jönköping
Jönköpings stads historia 3 & 4, 1971 & 1984
Jönköpings Historia 3 & 4, Jönköping 1921