Annons

1 juni 1974 började en då nyutexaminerad Christina Ericson sin anställning på Smålandsidrotten. Ericson, som är bördig från Vänersborg, hade inte tänkt bo kvar i Jönköping en längre tid utan flytta vidare. Men åren gick och Christina blev kvar på samma arbetsplats.

- Jag har gjort resan från att vara yngst till äldst här, säger hon när hon tar emot på sitt före detta kontor i Smålandsidrottens lokaler på Rosenlund i Jönköping.

Ericson har haft olika befattningar genom åren. 1999 ersatte hon Lasse Tegnér som distriktschef, och den rollen har hon haft fram till pensionen.

- Jag har bytt jobb på samma arbetsplats och haft en rad olika roller genom åren. Att jag blev kvar här är ingenting jag ångrar. Det har varit ett pussel, inte minst eftersom jag har man och barn, men jag har alltid fått ihop det på något sätt.

Ericson har, efter en övergångsperiod, nu lämnat över ansvaret till efterträdaren Rickard Strandberg. Strandberg är dock inget obekant ansikte för de idrottsintresserade i Jönköping med omnejd. Han har under många år varit engagerad i Visingsö AIS, har suttit i Jönköpings Södras styrelse i sex år och har även uppdrag i både Smålands Fotbollförbund och Svenska Fotbollförbundet.

- Det gör att man känner sig trygg. Han vet vad vi är och vad vi gör. Det gör att transportsträckan inte blir så lång. Han är dessutom en stabil person som är lätt att ha göra med. Det kommer att bli bra, det är jag säker på och trygg i, säger Christina Ericson.

Nygammal arbetsplats

Efter en rekryteringsprocess på tre-fyra månader stod det klart att Strandberg kliver in som ny distriktschef.

- Jag fick möjlighet att söka och bestämde mig, svårare än så var det inte. När processen startade gick det fort. Det känns mycket som hemmaplan för mig, säger han.

Annons

För Strandberg är Smålandsidrotten en nygammal arbetsplats. Under åtta och ett halvt år var han direkt underställd Christina Ericson i sin roll som verksamhetsledare. Han kommer närmast från en tjänst som biträdande institutionschef på ungdomshemmet Stigby på Visingsö. Nu blir han chef för 38 anställda som är utspridda på nio olika platser runt om i Småland

- Det har inte funnits någon bättre skola för mig än att jobba under Christina. Med alla de bitar hon har jobbat med vet jag vad det handlar om. Men det här är samtidigt en ny roll för mig. Nu är jag ytterst ansvarig för organisationen, konstaterar han.

- Det är ett stort distrikt, så det blir en utmaning. Jag tar med mig mycket erfarenhet och klokskap och ska göra det på mitt eget sätt. Christina har gjort avtryck på riksnivå och det bygger på den erfarenhet som hon har skaffat sig.

"Idrotten står stark"

Vad ställs du inför för utmaningar?

- Det handlar om idrotten som stark aktör i samhället, att fortsätta stärka idrottsrörelsens position och att fortsätta med det vi är bra på. Frågan är hur vi kan bli ännu bättre och hur vi kan synliggöra det. Jag tror inte att alla inser hur viktigt det är att det finns en idrottsverksamhet att gå till varje dag. När andra folkrörelser sviktar står idrotten stark. Vi är bättre rustade än många andra. Men det är viktigt att hela tiden jobba med kunskapshöjning.

Inom idrotten finns det dock saker att ta tag i. Det handlar bland annat om ledar- och lokalbrist, matchfixning, flyktingströmmar, spelberoende och att färre barn och ungdomar börjar idrotta.

- Det ideella ledarskapet är bottenplattan. Det gäller att fortsätta stärka föreningar, sedan handlar det om värdegrundsfrågor, jämställdhet, mångfald och integration och inte minst föreningarnas egen organisation. Vi måste ha tajta relationer och dialog med beslutsfattare på både kommunal och regional nivå. Christina har i högsta grad bidragit till att Småland är ett starkt distrikt och har en stark idrottsorganisation, säger Rickard Strandberg.

Helt ny tillvaro

Christina Ericson menar att Strandberg kommer till en välmående organisation.

- Smålandsidrotten står väl rustad och är långt framme. Nu gäller det att fortsätta driva processerna. Det handlar om relationer och att kunna stå för trovärdighet. Man arbetar mot 1 900 föreningar, ett 60-tal förbund och 1 500 idrottsledare i 33 kommuner. Sedan måste man även kunna engagera och stimulera medarbetarna, så det är en häftig roll, säger hon.

För Ericson, som är nybliven mormor, väntar nu en helt ny tillvaro som pensionär. Hon vet inte riktigt vad som väntar.

- Jag kanske får en chock. Det är precis som ett projekt: Vad kommer hända nu? Tidigare har en del intressen fått stå tillbaka, och det finns ett antal fritidsprojekt som ligger på lurt. Jag tänker ta grönt kort i golf och släppa fram lite andra intressen. Det känns spännande men samtidigt lite kittlande och oroande. Man vet inte riktigt vad som väntar.

Vad kommer du att sakna?

- Framför allt det sociala sammanhanget. Jag har fått ett fantastiskt nätverk och har kontakter över hala landet. Det kommer jag absolut att sakna. Men jag kommer också att sakna alla de beslut som man tar varje dag både vad gäller smått och stort. Det har många gånger varit utmanande eftersom det varit besvärliga saker.

- Mitt motto är största möjliga effekt med minsta möjliga insats, att hitta ett bra arbetssätt med resursoptimering, att arbete på ett väldigt klokt sätt.