Annons

De flesta gissningarna på Facebook när denna bild dök upp var 30 juni 1954, då vi hade en total solförmörkelse i Sverige. Jag har dock två invändningar mot denna tolkning. För det första och kanske lite tveksamt: var folk klädda på detta sätt 1954? Hade herrn i familjen hatt en vanlig vardagseftermiddag? Det känns tveksamt. Sedan invändning nummer två och den är stark: Den 30 juni 1954 var det ingen sol i Jönköping. Det vet jag eftersom jag var med. Solen skiner onekligen på Weines fina bild. Då återstår frågan – när då?

Annons

Med hjälp av nätet kan jag konstatera att det finns två partiella solförmörkelser som kan komma ifråga, 1927 och 1945. Eftersom Tommys far föddes 1928 återstår 1945 och visst tyder bilden på efterkrigstiden. Inte en bil så långt ögat når, det är ju på gengasens tid.

Torget frodas
Innan vi ser närmare på förmörkelsen låt oss titta på idyllen. Det är en måndag, den 9 juli 1945 och torghandeln pågår. På en måndag? Visst! Långt in på 1950-talet hade man torghandel under sommarens alla dagar utom söndagar. Lördag var då som nu den stora dagen, men alla veckans dagar fanns det ett antal handlare, ofta i anslutning till någon butik, som handlade med grönsaker och framförallt sommarens frukter. Blommor och ett och annat ägg fanns säkert också. Vi ser torgstånd mot Kapellgatan men oftast var de samlade i Oxtorgsgatans förlängning in på torget mot Idrottshuset.

Jämnställdheten sisådär?
Klockan bör vara runt tre och de två har tagit sina sotade glas och begett sig ut på en öppen plats. Herrn har en tidning i knät, kanske läser han hur viktigt det var att inte titta på solen utan skydd för ögonen. Herrn har kostym med väst och kvinnan en lätt sommarklänning. Men se på fördelningen av sittplatser. Mannen sitter bekvämt på en medtagen stol, medan kvinnan har fått intaga rännstenen. Fanns det inte mer än en stol i hushållet och i så fall varför fick inte kvinnan denna? Jämställdhetsarbetet hade inte hunnit långt i krigsslutets Sverige.

Blåaktigt dunkel
Hur förflöt då förmörkelsen? JP skickar en reporter till Norrland, där var förmörkelsen total. I ett specialchartrad flygplan, Falken, berättar han om upplevelsen ovan molnen. ”Sällskapsresan till solförmörkelsen, enligt uppgift den första i världen, artade sig till att bli en nervös jakt efter solen bland molngubbarna.” Sedan blir det en lång reseskildring som reportern redan 1945 tycker ”är lite enformig”. Den är ändå mer enformig 2015.
På stadens nivå då? Ja, en reporter hade begivit sig till Österängens gård för att se hur djuren tog sig an denna förändring. Det blev ett ”underligt blåaktigt dunkel”, men de betande kreaturen lät sig ej störas och fåglarna kvittrade som vanligt. Hönsen däremot, gick in i hönshuset och satte sig på sina kvällspinnar. En förväntad dramatik upplöstes i intet. Så gjorde ju även den partiella solförmörkelsen 2015. Ingen nytt under solen.

Källa
Jönköpings-Posten 10 juli 1945