Annons

Socialnämnden beslutade på tisdagens sammanträde att de ska fortsätta strida mot krogen Murphys i centrala Jönköping. Krogen fick sitt serveringstillstånd indraget, men förvaltningsrätten menade att det räckte med en varning. Nu vill politikerna skicka frågan vidare till kammarrätten, som är nästa rättsinstans.

Det är något som de ansvariga på Murphys är oförstående till. Via det juridiska ombudet för Fai & Vänner AB, Restaurang Murphys – Daniel Norrgård-Derelli – kommenterar man socialnämndens beslut på följande sätt:

”Det är beklagligt att en politiker som Ola Nilsson i sin viktiga roll som socialnämndens ordförande, uttrycker sig och argumenterar på så sätt som han gjort i gårdagskvällens artikel i Jnytt. För det första finns det inget som helst stöd för att påstå att någon skulle ha "svartat" några intäkter överhuvudtaget (så som det får förstås, menas väl med begreppet att sälja utan att redovisa intäkten).

Annons

Det förvaltningsrätten säger i sin dom, är att inte alla bristerna kan förklaras med de redogörelser bolaget lämnade vid förvaltningsrättens förhandling. Det finns dock ingenting i domen som säger att den bristen, som för övrigt inte utgörs av särskilt högt belopp, skulle utgöra oredovisade intäkter. Någon sådan redovisning har inte påvisats med vare sig bevis eller stödfakta i tillståndsenhetens utredning.

Socialnämndens ordförande, Ola Nilssons, uttalanden i kvällens artikel, är direkt och uppenbart riktade mot enskild person, dvs företagaren själv. Detta är också vad bolaget och dess ställföreträdare redan i utredningens början uppfattat, att detta är personligt. (Not: tidningen har redan tidigare också skrivit om detta, vilket Ola Nilsson då avvisade som löjeväckande). Det kan nu inte råda tvivel om att detta är personligt, efter ett så här tydligt utpekande av enskild person.

Händelsen med gårdagskvällens artikel, kan komma att föranleda vidare utredning om uttalandena i sig kan utgöra ett sådant utpekande av person som lämnar denne under påstående som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eljest på annat sätt att lämnad uppgift syftar att utsätta denne för andras missaktning (jfr även BrB 5 kap). Att Nilsson i sin förtroendevalda roll agerar på detta sätt, gör saken synnerligen allvarlig och under alla omständigheter anmärkningsvärd.

Det är också synnerligen anmärkningsvärt att Nilsson uttrycker sig på så sätt han gör i den rättsliga frågan, både i hans yttrande om inhibition men även som att överklagandet i sak är självklart. Detta eftersom Nilsson på detta sätt föregriper kammarrättens prövningsrätt, en är vilket tillståndsenheten torde vara synnerligen medveten om, att ett överklagande i målet i första hand kräver att kammarrätten först meddelar prövningstillstånd innan ett överklagande i sak ens kan komma prövas (jfr Alkohollag 2010:1622, 10 kap).

Oavsett utgången av kammarrättens prövning, så vore det synnerligen klädsamt av Socialnämndens ordförande att låta just Kammarrätten avgöra sina frågor. Det är inget socialnämndens ordförande själv bör avhandla, kanske än mindre i ett publikt forum. Våra domstolar är fullt kapabla till detta själva i den ordning som lagstiftarna föreskrivit.

Mot bakgrund av vad som anförts idag, får det från bolaget å sin sida framhållas, att det är bolagets uppfattning att förvaltningsrättens domslut är väl avvägt. Det har säkert funnits ytterligare saker som kunde belysts av bolaget för ett ännu tydligare redogörande av omständigheterna. Men den sammantagna bedömningen som förvaltningsrätten gjort, följer också den rättspraxis som i vart fall intill idag råder i svenska domstolar vid prövning av alkohollagen.”