HV71 har precis avslutat sitt näst sista träningspass i Kinnarps Arena innan lördagens SHL-premiär i Karlstad, mot Färjestad. Simon Önerud slår sig ner med Jnytt på sittplats i arenan och berättar om träningsupplägg nu kontra i början på sommaren och berättar om sin väldigt långa försäsong.

- Den har varit lång. Men det är positivt att kunna bygga upp kroppen i lugn och ro, och inte stressa. Det är motsatsen till hur det blev senast med fyra veckors sommarträning eller något i den stilen. Nu har jag haft åtta månader, säger Önerud som inte spelat tävlingsmatch sedan förra hösten.

- Det är klart att man vill spela så länge som möjligt, men man får försöka se något positivt i det, och det är positivt att kunna bygga upp kroppen och vila resterande del. Inte vila i den bemärkelsen, men vara från isen. Det är inte vanligt att du sliter exempelvis knäna på samma sätt som du gör på isen.

Annons

- Sen tror jag det kan vara nyttigt att se matcher från sidan också. På läktaren har du bra synfält och det kan vara ganska lätt att spela hockey från läktaren. Du kan se öppningar och mönster som man kan ta med sig ner på isen.

En lång försäsong är snart över för Simon Önerud.
Foto: Erik Boström

Såg mycket hockey på tv

Under perioden i Ryssland såg han mycket hockey på tv och han var även i Kinnarps Arena och spanade in HV.

- Det är samma på tv, man ser uppifrån. Det är sådan nörd man är, eller har blivit. Förr kollade man mer på hockeyn, nu försöker man hitta spelare och vad de gör bra med olika lösningar på isen.

Det låter som att du fick ut en del positivt från förra säsongen?

- Det är absolut inget jag skulle välja, då är jag hellre på isen. Men när en skada händer så får man försöka hitta annat som utvecklar istället för att lägga sig ner och bryta ihop. Man får försöka hitta saker att ta med sig till framtiden.

Tufft och lärorikt äventyr

Önerud säger att säsongen i KHL, med först Sotji och sedan Sibir Novosibirsk var lärorik, men döljer inte att den också var rätt tuff.

- Det var mycket som var tufft när jag inte var skadad också. Men man har fått se en annan liga med ett helt annat spel och de är grymt skickliga individuellt. Jag har varit med och tävlat mot före detta världsstjärnor, och Ilya Kovalchuk är det väl fortfarande. Det är en annan kultur även utanför isen, men man får lära sig. Och saker man lär sig utanför isen kan man nog dra nytta av på isen också, man kanske kan lära sig förstå människor.

- Men det var tufft med skadan såklart och var inget som jag planerade eller hoppades på. Det var en riktig käftsmäll. Men jag försökte, efter att man bröt ihop, försöka se det positivt. Jag vet att det hade varit grymt mycket värre om jag hade fått den skadan på hemmaplan. Just för att man brinner för klubben här på ett annat sätt, jag ville komma ut på isen där med, men det blir lite extra här. Så på så sätt var det skönt att det var där istället för här.

"Grymt ensamt"

Den tuffa säsongen till trots, 30-åringen är inte ångerfull över valet utan är nöjd med att han tog chansen att spela i KHL. Han uppskattar att HV71 lät honom lämna och säger att han nu inte behöver ångra något han inte gjorde.

- Det var grymt ensamt. Jag hade familjen med mig största delen och det var väldigt skönt, annars tappade man mer eller mindre allt socialt i livet. Allt blir meckigt, när du ska handla har du ingen bil utan får ringa chaufför eller taxi. Du vet inte var något är och du får lära dig precis allt. Det är mycket runtomkring som är annorlunda också.

- Beslutet att lämna var grymt svårt att ta med den avslutningen som var och allt som skedde. Men jag tror man hade gått och funderat på hur det hade kunnat bli och det hade kunnat påverka spelet på hemmaplan. Nu har jag varit där, jag vet hur det är och kommer hem grymt revanschsugen och vill vinna nytt guld med HV.

Forwarden, med HV71 som moderklubb, stänger inte dörren till ytterligare ett proffsäventyr utan säger att man aldrig ska säga aldrig. Men tanken med återkomsten till HV71 är att vinna.

- Jag hoppas att det ska bli ännu fler år än de jag har på kontraktet. Sen både hoppas och tror jag att jag inte är färdigutvecklad än utan att jag kanske kan komma upp och spela landslag och så där. Kanske något VM eller så, det hade varit grymt skoj och där har jag en drivkraft. Men just nu, i klubblag, är det att vinna med HV som gäller. Har du gjort det en gång eller två vill du göra det igen. Det går inte att uppleva på annat sätt än att göra.

Vad känner du att du vill utveckla?

- Egentligen allt. Jag tycker att jag har tagit små steg varje säsong de senaste sex åren egentligen och känner att jag inte blir specifikt bättre på något utan lite, lite bättre på allt. Det är så jag vill fortsätta, vara med och bidra och hjälpa till över hela banan och inte bara i ena delen. Jag vill fortsätta döda utvisningar och avgöra matcher, jag vill vara en spelare man kan lita på och veta vad man får av.

"Kan vara mer elaka på träningar"

Hemvändaren tycker att sammanhållningen i laget är bra, men att de kan vara lite elakare på träning.
Foto: Erik Boström

SHL-säsongen för HV71 börjar på lördag när laget spelar borta mot Färjestad. Simon Önerud tror att säsongen kommer bli rolig och nämner att det är en process som kommer pågå hela säsongen fram till slutspelet. Nyförvärven har kommit in i gruppen och hittat rätt i HV-mentaliteten, påstår Önerud. Han säger att spelarna drar åt samma håll och trivs i varandras sällskap.

- Vi har skitroligt och utanför isen umgås vi som bästa vänner och det tror jag är grymt viktigt. Det är lättare att ställa upp för någon du bryr dig om. På isen är vi också bra kompisar, men alla är vinnarskallar så det kan brinna till. Men vi vet när vi kommer av att på isen är en sak och utanför är en annan. Det är viktigt att det är så för att vi ska utvecklas både som lag och spelare. Det ska vara så nära matchlikt som möjligt på isen och där har vi kommit en bra bit, men vi kan vara mer elaka mot varandra på träningar.

- Jag tycker man måste träna i den miljön man är i på match och lite tuffare kan vi bli, och det jobbar vi på. Det är lättare att vara det om man har en bra gemenskap i gruppen. Man litar på varandra och vet att vi går in tufft i närkamper för att hjälpa laget, hjälpa den jag kanske tacklar och även mig själv. Det blir en god cirkel istället för en ond, avslutar Önerud.

SHL