Annons

I dag skall jag använda en bild som Tommy Karlstedt vällovligt ställt till mitt förfogande. Den är tagen av hans far Weine och föreställer resterna av Österängens gård. Vi ser bland annat ladugården till höger i bild. I bakgrunden ser vi det moderna Österängen, närmare bestämt Birger Jarlsgatan med gissningsvis nummer 7 och 9. Tidpunkten är mitten på 1950-talet. För de flesta Jönköpingsbor idag är väl Österängen namnet på ett bostadsområde, men så har det inte alltid varit.
Österängen, liksom Kungsängen och Mellanängen gick under det gemensamma namnet Höga Gärde och var kronomark, som under lång tid varit i sambruk med Ryhov. Kungsgården Ryhov var till för att skapa inkomster till kronan och under en viss tid för att avlöna landshövdingen i Jönköpings län. Det är först i relativt modern tid som marken kom att tillfalla Jönköpings Stad. Ursprungligen tillhörde det Ljungaruns socken och överfördes till staden 1910.

Pristävling om Österängens område
Den första stadsplanen gjordes redan 1913, men marken ägdes av staten och det hände i stort sett ingeting. Först 1942 kunde man köpa marken norr om järnvägen, som hade dragits igenom kronomarken redan 1864. Resten av marken köptes i olika omgångar under åren 1954-1961. De första husen på Österängen bebyggdes faktiskt redan 1919 och det är husen i kvarteren Vapnet, Vapensmeden och Vargen utmed Södra Apollovägen.
Det stora bostadsområdet Österängen har dock en annan historia. 1915 utlyste Stiftelsen Bostadshem, en stiftelse som Jönköpings Stad ägde, en pristävling om utformning av bostadsområdet Österängen. Vinnare blev HSBs arkitektkontor och 1952 påbörjade man arbetena. Först byggde man utmed Birger Jarlsgatan och den för hela området gemensamma panncentralen utmed järnvägen.  Som unikum kan man notera att 1952 byggde man panncentralen för att elda med kol, dåtidens bränsle, men det blev förhållandevis tidigt ersatt av olja och idag är det anslutet till kommunens fjärrvärmenät.

Stjärnhus, båghus och vinkelhus.
Stort arbete lades ner på ett välplanerat och diversifierat bostadsbestånd. Det skulle byggas stjärnhus, båghus och vinkelhus. Alla var så kallade lamellhus, friliggande flerfamiljshus i tre plan där lägenheterna nåddes från trapphus utan hiss. Båghus finns, vinkelhus likaså, men några stjärnhus såg aldrig dagens ljus. I det sydöstra hörnet var planerat en radhuslänga i två våningar, men det blev sex stycken 12 våningars höghus. Byggnaderna var arkitektoniskt vackra och man satsade också på mycket tidstypiska byggnader som fritidsgårdar och andra allmänna lokaler. En särskilt vacker och välutformad och i arkitektkretsar känd byggnad är kyrkan på området. Tyvärr har i stort sett hela fastighetsbeståndet, bortsett från kyrkan, blivit svårt misshandlade under 1980-talet då skönhet och estetik offrades för den snöda penningen. I energikrisen tidevarv så tilläggsisolerades alla byggnader på ett mycket förfulande sätt.
Nåväl, finns något kvar från Österängens Gård? Jajamen! Om vi färdas mot Vättersnäs ser vi på vänster sida några trähus innan vi kommer fram till Lilla Sanna (se bild). De består av ett hus hitsläpat från Rosenlunds Herrgård och två statarbostäder, som byggts samman och som är från Österängens gård. I övrigt finns inte mycket som minner om en av stadens största gårdar.


Källa
Gudmundsgillets årsbok 2011