I en intervju på HV71:s hemsida berättar Jenni Asserholt att hon nu avslutar sin karriär. En karriär som inneburit tio VM-turneringar och tre OS-turneringar. Utöver det har hon även varit en stor profil och viktigt namn under åren som svensk damhockey växt sig allt starkare.

– Det har varit en livsstil som jag levt med länge, säger Asserholt till HV71.se. och utvecklar resonemanget för Jnytt.

– Det är lite blandade känslor, men det känns som rätt beslut. Eftersom jag hållit på så många år blir det en livsstil och det kommer bli ett tomrum här. Samtidigt så är jag nyfiken på vad nästa kapitel blir i livet och jag vill ta reda på mer om mig själv som person och utvecklas.

Annons

Varit med under viktig epok

Jenni Asserholt och Fanny Rask, direkt efter finalförlusten mot Djurgården 2017.
Foto: Erik Boström

Hon anslöt till HV71 från Linköping HC år 2015, i samma veva som även bland andra Fanny Rask värvades och det blev något av ett startskott för HV i jakten på toppen i det som då hette Riksserien. Högsta serien har sedan dess bytt namn till SDHL, utvalda matcher visas live på tv och mediebevakningen av ligan har successivt ökat.

Jenni Asserholt har varit ett av de största namnen under den lika delar nödvändiga som viktiga epoken för svensk ishockey. Att även kvinnor tillåts ta plats och synas.

– Det är som jag skrev på sociala medier, det är den utvecklingen som varit det viktigaste och den största höjdpunkten. Att ha sett hur sporten vuxit och utvecklats, att den nu accepteras och respekteras i samhället. De kallade mig för Jonny i laguppställningen i början, knappt någon visste att tjejer spelade hockey. Nu söker sig världsstjärnor till Sverige för att spela hockey här. Matcher visas på tv, jag har spelat inför stor publik och rest världen runt för OS och VM. Det är det som har toppat karriären, säger hon till Jnytt.

"Vill satsa på det jag är utbildad till"

Asserholt är nu hemma med sin dotter Zoe. Hon berättar i intervjun på HV71.se att hon fortsatt kommer ha en roll i HV71, även om det inte är klart vad hon kommer att göra. Hon uppger att hon aldrig kommer släppa ishockeyn helt.

Vad vill du göra?

– Jag har ju en utbildning som fysioterapeut sedan jag spelade i Linköping och det skulle vara roligt att börja använda den. Tidigare har jag haft jobb som gått att anpassa med karriären, men nu skulle jag vilja satsa på det jag är utbildad till. Sen tycker jag fortfarande att hockey är väldigt roligt och jag är intresserad av ledarskap och den biten. På något sätt hoppas jag kunna ge tillbaka något till sporten, säger hon till Jnytt.

Går det att sätta ord på vad ishockey har betytt för dig?

– Det är svårt att finna ord, men jag stod på skridskor när jag var 3 år. Jag spelade i ett lag när jag var 6 och i landslaget när jag var 15. Jag har varit i 15 år på elitnivå och det har varit en livsstil som jag levt 24 timmar om dygnet. Jag har fått med mig erfarenheter på den här resan och har utvecklats som spelare, men inte minst som människa via kontakt med olika utmaningar. Jag har utvecklats väldigt mycket genom karriären.