Annons

Inget nytt under solen. Måhända har de brottsliga molnen blivit större. Sprängningar utanför polisstationer och övriga myndigheter som tillhör rättskedjan är nu ett vapen som de kriminella utnyttjar alt som oftast. Man riktar in sig på den innersta kärnan i vår demokrati. En demokrati som vi alla tillsammans byggt upp och kämpat för att behålla. Lägg därtill annan brottslighet som mord, skjutningar, personrån, mordbränder, våldtäkter m.m. Otryggheten ligger som en våt filt över vårt land. Vi kan då konstatera att Sverige och den svenska kroppen behöver opereras snarast möjligt innan den dör. Samhällskontraktet som vi alla betalar premier till har ensidigt sagts upp av vår regering. Inser inte vår regering allvaret?

Det tror jag nog att den gör, men har inte förmåga att gå till motanfall med statens samlade resurser för att knäcka gängen. Dessa gäng som på något sätt ”ockuperat” delar av vårt land. I detta läge bjuder regeringen in samtliga partier utom SD till överläggningar/förhandlingar för att visa statens muskler. Redan här går det fel då man stänger ute SD som har cirka 20% av svenska folket bakom sig. Varför får dessa människor inte vara med och försvara vårt land från gängens angrepp? De, har som vii alla andra, betalat till samhällskontraktet. Förhandlingar inleds och pågår vid ett antal tillfällen.

Annons

Man är överens om ganska mycket, men spetsen i förslagen såsom mängdrabatter faller inte regeringen (läs MP) på läppen. Förhandlingarna bryter samman då M, SD, KD och L lämnar kaffebordet. ”Man kan inte få allt vad man önskar i en förhandling” myntade inrikesminister Mikael Damberg. Här tycker jag Mikael har fel inställning. I en vanlig politisk fråga kan det gälla, men knappast då landets inre säkerhet är ifrågasatt som den är dag. Då ska man vara tillåtande för andra partiers förslag även om man inte själv tycker så. Det måste vara varje regerings uppgift att bortse från partipolitik i dylika situationer. Uppdraget är så mycket större än så. Socialdemokraterna bör inte låta MP och V ha någon vetorätt då det gäller gängbrottsligheten. En gängbrottslighet som måste bekämpas med hårdhandskar.

Moderaterna har föreslagit två tusen statliga ordningsvakter som efter en utbildning skulle göra stor skillnad på fältet. Vad är det för fel i det? Ett stort tillskott av väktare ger också trygghet. Militärpoliser kan också göra en insatts. Tullen måste få de verktyg och befogenheter som krävs. Polisen borde få rätt att sätta upp övervakningskameror där det behövs. Lagstiftningen måste skärpas ordentligt för att ge tyngd åt allvaret. Alla statliga berörda myndigheter bör samarbeta för att strypa den pengakran och det fusk som sker med utbetalningar till brottsligheten. Detta är ett axplock av möjligheter. Att ropa efter fler poliser som inte finns förrän 2025 ter sig närmast löjeväckande. Då har man inte förstått att Sverige är utsatt för kidnappning av gängkriminella. Det gäller att laga efter läge.

Gängkriminaliteten och övrig brottslighet är vår tids ödesfråga. Klarar vi inte av att bryta nacken av dem är risken stor att ett annat samhälle lurar i vassen. Att hålla svenska folket som gisslan med den otrygghet som nu råder har nått vägs ände. Staten och samhället ska stå på de laglydigas sida. Brottsoffren måste få sin upprättelse. Förstår regeringen allvaret med de kriminellas ”ockupation” av Sverige? Vågar de i så fall vidta åtgärder för att skapa trygghet åt sina medborgare som hela tiden uppfyllt sin del av samhällskontraktet med sina skatter. Tiden börjar nu rinna ut för regeringen. Sker ingen förändring utan brottsligheten fortsätter att eskalera är det dags att regeringen avgår för att släppa fram en ny som har förmåga att skapa trygghet åt sina skattebetalare. Först då kan solen lysa över vårt avlånga land.

Kjell Krantz (M)