Annons

Jag har tidigare skrivit om ”Luttedammen”, men kom i förra veckan att få tillgång till ett gammalt tidningsurklipp från Svenska Familjejournalen 1881 och en artikel om ”Jönköpings vattenledning”. Dess högstämda prosa och de lyriska naturskildringarna gav mig inspiration till att återigen ta upp ämnet ”Vattenledningen”.

”Hvarje resande, som en sommardag dröjer sig qvar i den trefna staden vid Vetterns södra strand, för att på närmare håll taga i beaktande dess vackra omgifningar, underlåter helt visst ej att göra en utflykt till vattenbassängerna, belägna på omkring en fjerdingsvägs afstånd sydvest om staden”.

Annons

Så uttryckte man sig i en tidning 1881, och det är bara att konstatera att stavningsprogrammet i min dator ogillar många av orden. Samtidigt kan jag konstatera att sättet att beskriva platsen ger anledning till ett besök. Jag tror att vi i vår tid har svårt att inse att en söndagsutflykt till ”Vattenledningen” var en riktig ”höjdare” med vårt sätt att uttrycka oss eller till och med ”fett stort”!

Vätterns vatten var osunt
Bakgrunden till att Jönköping fick Sveriges tredje större allmänna vattenledning var faktiskt det dåliga vattnet i Vättern. Den sjö, som vi idag anser vara så viktig att bevara som dricksvattentäkt, var på 1800-talet en osund inrättning. Så här skriver Svenska Familjejournalen:” Ty Vetterns vatten, hvaraf man förut begagnade sig, kan visserligen vara klart och bra att segla och byka i, med derför att det är så förmånligt för kläder och bykkar, är det visserligen icke så för tänder och mage”. Vättern var ju vid denna tidpunkt mottagare av allt avlopp från staden och ordet reningsverk var ännu inte uppfunnit. Det var inte bara avfall från hushåll, som förstörde sjön, den kraftiga industrialiseringen på 1860- talet med tre nya stora fabriker, Jönköpings Tändsticksfabrik, Jönköpings Mekaniska Werkstad och Munksjö Pappersbruk bidrog till förstörelsen. Lägg därtill det nyetablerade gasverket som hade en del icke alltför trevliga restprodukter, som alla släpptes ut i Munksjön för att sedan delvis sprida sig till Vättern.

Vattnet förbättrade broöppningen
Vattenverket byggdes på fastigheten Åsens ägor och finns ju kvar i stort sett orört idag. På grund av det höga läget kunde vattnet distribueras med självtryck. I ledningar av järn leddes vattnet till stadens centrala delar och förbättrade på så sätt betydligt de sanitära förhållandena. Dessutom fick man en klar förbättring av brandförsvaret, genom att ett stort antal vattenposter uppsattes.
En minst sagt oväntad vinst gav användandet av en vattenturbin. I Jönköpings Tidning den 16 november 1867 står det: Jernbron öfwer kanalen till järnwägsstationen, som alltsedan den uppsattes utgjort en förargelse för trafikanter till följd av den långa tid som åtgått för dess uppdragning, har nu blifvit försedd med en turbin, som drifves av watten från wattenledningen. Bron uppdrages på 1,5 minuter, i stället för att förut 20 minuter åtgingo. Maskineriet, om 2 hästkrafter, är förfärdigat wid herr Sandwalls mekaniska werkstad (Jönköpings Mekaniska Werkstad) wid Limugnen och lemnar all heder åt werkstaden och sin konstruktör, werkstadens föreståndare ingenjör Gustafsson”. Se det var en radikal förbättring av broöppningen tack vare vattenledningen!

 

Källor: Svenska Familjejournalen  1881
Åländska Kulturbilder 1960