Annons
Vidare till jnytt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det finns inga gröna gruvor

Vi läser i tidningar och ser på nyhetsinslag på TV, om hur gruvindustrin använder klimatkrisen för att rättfärdiga etableringen av en gruva i Norra Kärr strax norr om Gränna.

Näringsminister Ibrahim Baylan signalerar i TV4 nyheterna att regeringen vill förenkla för brytning av specialmetaller.

Så hur tänker regeringen gå till väga? Ska gruvindustrin få kryphål i lagen? Ska de inte behöva rätta sig efter EUs Vattendirektiv, EUs Natura 2000 regler och EUs Art och Habitat Direktiv som handlar om de vilda djurens skydd?

Kan vi då också få slippa att rätta oss efter lagar som inte passar våra intressen?

Det känns som att de uppmanar oss att offra Vättern och de stora vattensystemen som skulle få ta emot stora mängder processvatten från gruvan, öster om Norra Kärr, sjön Noen, Sommen, Svartån mfl.

Gruvindustrin använder klimatkrisen för att rättfärdiga denna oerhört riskfyllda gruva som de vill starta i Norra Kärr, 1,5 km från Vätterns branta strandlinje och på 120 meters höjd över sjön. De pratar inte om att avfallet, som utgör mer än 90% av den krossade och nermalda berggrunden, ska förvaras i vattenfyllda dammar inom gruvområdet. Avfallet innehåller tungmetaller och radioaktiva ämnen som blandats med diverse kemikalier. Det nämns inte heller att sällsynta jordartsmetaller till exempel också används inom vapenindustrin.

Dammarna eller sandmagasinen som de också kallas, har Tasman Metals AB enligt sin arbetsplan tänkt lägga tvärs över den högsta punkten i Norra Kärr, på vattendelaren. Gruvavfalls dammar är designade på ett sådant sätt att de läcker naturligt för att förhindra att de ska svämma över och inga garantier kan lämnas för att en avfallsdamm inte kan brista. Vatten rinner som bekant nerför. Man behöver bara tänka logiskt för att kunna räkna ut riskerna med de här huvudlösa gruvplanerna.

Ytterligare osäkerhetsmoment är att en gruvverksamhet som denna där man bryter och utvinner sällsynta jordartsmetaller, aldrig har funnits i Europa tidigare. Gruvor finns i Kina, USA och Australien, men USA skickar sin "malm" till Kina och Australien skickar sin till Malaysia, för att processen där man skiljer ut metallerna är så oerhört giftig, kemikaliekrävande och hälsofarlig.

Kina dominerar marknaden; ja, men det beror också på att de har varit villiga att ta på sig de oerhörda miljö och hälsofarliga konsekvenser som den här sortens verksamhet innebär.

Ifall Tasman Metals AB med moderföretaget Leadingedge Materials Ltd, nu skulle ha uppfunnit någon ny revolutionerande separeringsprocess som ingen annan i världen ännu använder sig av, känner i alla fall inte vi att man ska få tillstånd för att prova den så nära en av Europas allra viktigaste dricksvattentäkter; Vättern!

Idag återvinns nästan inga av de här metallerna. Vi måste satsa mycket mer på att återvinna och återanvända metaller.

Många verkar ha glömt bort vilken viktig roll vattnet spelar i våra liv. Utan vatten att dricka, vatten som tas upp av träd, växter och allt som vi ska äta, hur skulle vi kunna leva? Vi ställs inför det fullkomligt orimliga kravet att välja mellan ifall vi ska förse kanadensiska/australienska gruvbolagsdirektörer och europeiska industrier med metaller och massor av pengar under ca 20 år, eller om vi ska förse stor del av mellan Sverige med dricksvatten och vatten till odling av grödor för all framtid, från en sjö som har funnits sedan urminnes tider.

Skydda Vättern! Skydda vårt Vatten bättre! Ingen gruva i Norra Kärr!

Carina Gustafsson och Britt-Marie Gyllensvaan

Urbergsgruppen Grenna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel