OPINION. Det finns en replikväxling i början av Alf Svenssons politiska gärning som kan fungera som en illustration till varför lokalpolitikern från Gränna ändade sitt 31-åriga partiledarskap för det som kom att bli Kristdemokraterna som närmast folkkär. Episoden beskrivs av Svensson själv i förordet till Kristdemokraternas jubileumsbok "40 år med svensk kristdemokrati" från 2004.

Scenen är Grännas kommunfullmäktige, tiden någon gång andra halvan av 1960-talet. Med Alf Svenssons ord:

"En framträdande folkpartist underströk att kristendomen väl var bra, men han kunde inte begripa vad kristendom hade med vårt reningsverk att göra. Gränna stad var då – någon gång mellan 1966 och 1970 – i färd med att bygga ett reningsverk. Jag svarade att jag omedelbart skulle förklara detta om han först ville vara snäll och berätta hur ett liberalt reningsverk ser ut. Om det är "ett sånt som släpper igenom lite av varje"."

Ett retoriskt briljant svar som är klokt, charmigt – och rakryggat. Just detta, att rakryggat stå upp för vad som då närmast var reaktionära åsikter som människor kanske inte ens höll med om även när det gäller andra sakpolitiska områden utanför kärnfrågorna, är en stor anledning till att Alf Svenssons enträgna kamp för att föra sitt parti till riksdagen – och återföra det – väckte beundran långt utanför de egna kärnväljarna.

Kopplingen till Jönköpings län vare redan från början grundmurad. Partiets andra riksting hölls i Jönköping 1965. Just landsbygdskommunerna i Jönköpings län tillhörde det nystartade partiets starkaste fästen, tillsammans med Bohuslänska skärgården och Lyckseleområdet. I kommunfullmäktigevalet 1966 erövrade KDS häpnadsväckande 70 mandat i Jönköping.

När SVT nu gör en välproducerad, om än aningen för inställsam, tvådelad dokumentär om Alf Svenssons politiska liv finns det egentligen bara ett uppenbart problem: Skildringen är alldeles för kort givet att berättelsen om Alf Svenssons politiska gärning även är berättelsen om ett Sverige i förändring.

Få partier har så mycket att tacka för ett par geografiska kluster av väljarstöd som Kristdemokraterna. Samtidigt var det kristdemokratins stora förtjänst: Att ge röst åt människor i Småland och Jönköpings län på ett sätt som exempelvis Centerpartiets landbygdsvänliga perspektiv inte lyckades. KD har också varit med om att förändra och stärka den bitvis samlade borgerligheten. För detta måste Alf Svensson hedras.

Samtidigt går det inte att hävda något annat än att Kristdemokraterna, inte minst under Alf Svenssons ledarskap, misslyckades med att förhindra en liberalisering av i stort sett varje värdekonservativ fråga som partiet gjorde till sin.

Starkast blir dokumentären "Partiledare av Guds nåde" i den andra delen då Alf Svensson berättar bakgrunden till att dåvarande KDS kom att svänga i frågan om abort. Hans familjs personliga erfarenhet med risken för en abort på grund av misstanke om Röda Hund var en abrupt väckarklocka för Alf Svensson. Abort måste alltid vara kvinnans val - och rätt – berättar Svensson i dokumentären.

Mod är inte bara att stå upp för sina värderingar – sant mod är att ompröva dem. För detta förtjänar Alf Svesson en eloge.

Tyvärr finns det fortfarande förlegade ställningstaganden som Alf Svensson vidhåller på en principiell nivå. För Alf Svensson har, sin fryntliga framtoning till trots, länge bidragit till att orsaka smärta hos många människor som identifierar sig som hbtqi-personer. Att sätta sig till doms över andras sexuella läggning, kärleksval, äktenskap och längtan efter barn är föga broderligt eller kristerligt.

Att han motsätter sig samkönades föräldraskap framgår i dokumentären, även om han gläntar på dörren till att "det kan bli ett utomordentligt förhållande för barnen" om det i första hand inte går att ersätta "en mamma med en mamma eller en pappa med en pappa". Det är ett resonemang som dock villkorar samkönade föräldraskap som en sista utväg.

Ett resonemang som Alf Svensson dock förtjänar respekt för är hans ifrågasättande av Ebba Buschs närmande till Jimmie Åkesson.

För vad är kristdemokratisk människosyn värd om partiet likt ett politiskt reningsverk inte förhindrar att politikens mer bruna element släpps igenom?

Att Alf Svensson knappast är ensam i sin hållning bland kristdemokrater i Jönköpings län, visar på att Grännas stolthet är långt ifrån en nostalgisk baksätesförare. Hedersordföranden av Guds nåde bevisar att det trots ålderns rätt inte är något fel på hörseln, då Svensson fortfarande har örat mot den småländska marken.