Våga vägra bidrag till dem som vill skapa parallellsamhällen med etnisk och kulturell segregation utanför majoritetssamhället. Det är Moderaternas och Sverigedemokraternas uppfattning i regionpolitiken.

Mångkultur som politiskt projekt är en ideologisering av det mångkulturella samhälle Sverige har varit under rätt lång tid nu, det som journalisten Lars Åberg i sin bok ”Landet där vadsomhelst kan hända” (2018) skriver om: ”mångkulturalism”.

Mångkulturalism utgör ”en tankefigur som förväxlar mänskliga och kulturella rättigheter och utgår från att alla kulturer har samma dignitet och relevans och att individen i första hand definieras av sitt ursprung”, skriver Åberg.

Med mångkultur som politisk idé kommer krav på särskilda grupprättigheter, gärna angivna i lag, påhejade av diverse intresseorganisationer vars ledande företrädare gör sig till advokater för hela kollektiv, oavsett om alla i kollektivet är medlemmar i organisationen eller inte.

Detta felaktiga identitets- och grupprättighetstänkande måste stävjas och det är hög tid att det offentliga Sverige stoppar de identitetspolitiska idéerna om mångkulturalism.

Det är denna politisering av mångkulturen man på goda grunder kan invända emot, inte mångfaldig kultur som sådan; var stolt över ditt ursprung etc., men ta seden dit du kommer, acceptera grundläggande normer och värderingar i Sverige.

Det går utmärkt att vara emot identitets- och representationspolitiken, där människor klassas in i grupper och ska få rättigheter efter medfödda (inte förvärvade) egenskaper, också detta ett utslag av mångkultur som politisk idé – mångkulturalism, och samtidigt vara för människors lika värdighet: Det är individuella rättigheter vi bör värna, inte hela gruppers rättigheter.

När nämnden för arbetsmarknad, näringsliv och attraktivitet (ANA) i Region Jönköpings län nyligen skulle besluta om ny bidragspolicy, föreslog därför M och SD ett tillägg i policyn, innebärande ett förbud för Regionen att ge bidrag till ”organisationer som uppmuntrar till etnisk eller kulturell enklavisering i syfte att skapa parallella samhällsstrukturer”.

Skälet för vårt yrkande var att bidragsgivningen bör, med utgångspunkt i bidragskriterierna inkludering och demokrati, bidra till att integrationen ska fungera. Bidragspolitiken inom Regionen bör förhålla sig till ett mer varierat samhälle och vad skattebetalarnas pengar aktivt ska stödja och inte.

Regionen, inklusive M och SD, slår givetvis vakt om föreningsfriheten och privatfinansierade organisationer har all rätt att bedriva sin verksamhet inom lagens ramar, men det offentliga har ett ansvar att inte spä på segregation och polarisering. Segregationsproblemen är tillräckligt omfattande och ska definitivt inte fördjupas ytterligare med skattemedel.

Det här borde vara självklart för alla som har något hum om den samtida debatten i Sverige kring bristande integration, framväxten av parallellsamhällen och klanbaserade miljöer. Vi beklagar att den styrande koalitionen röstade ner vårt förslag.

Dan Sylvebo (M), 2:e vice ordf. ANA

Gun Lusth (M), ledamot ANA

Ulf Svensson (SD), ledamot ANA

Olle Moln Teike (SD), ledamot ANA