År 2020 är av WHO utsett till sjuksköterskans år, men inte kunde vi föreställa oss att detta skulle innebära att bedriva krig mot en pandemi!

I vår yrkesutövning och profession som specialistsjuksköterskor inom intensivvård ingår det att vårda svårt sjuka patienter i akuta och komplexa situationer. Vi har kompetens för och vana att i en högteknologisk miljö agera snabbt och patientsäkert för att förebygga och undanröja livshotande situationer som kan uppstå, men även att tålmodigt arbeta med vårdprocesser såsom optimering av smärtlindrande/sederande behandling och urträning ur respirator, för att patienten ska återvinna sin hälsa.

Det är vi som specialistsjuksköterskor inom intensivvård som besitter denna kunskap, vår kompetens kan inte ersättas av någon annan yrkeskategori.

Som specialistsjuksköterska har vi studerat i minst fyra år på högskola/universitet och många har avlagt akademisk magisterexamen inom omvårdnad. Några har även högre akademisk kompetens vilket tillsammans medger utveckling av den vård och verksamhet som vi bedriver.

Förutom den formella kompetensen kräver yrket även praktisk erfarenhet, det tar flera år för att erhålla kunskap och erfarenhet för att bli en skicklig intensivvårdssjuksköterska och kunna utvecklas i sin profession.

Under rådande pandemi har vi tillsammans med klinikens ledning, läkare, undersköterskor och operation- och anestesisjuksköterskor byggt upp en ny intensivvårdsavdelning med en ny organisation. Där har vi tredubblat vår verksamhet och kapacitet.

För oss specialistsjuksköterskor inom intensivvård har detta inneburit nya krav på vår arbetsledande funktion. Vi har nu det huvudsakliga omvårdnadsansvaret för fyra till fem svårt sjuka patienter, istället för en till två patienter.

Vi handleder dagligen ny personal av andra yrkeskategorier, såsom läkare, undersköterskor och sjuksköterskor som saknar vana av intensivvård, för att täcka personalbehovet i denna utökade verksamhet.

Arbetsmiljön under rådande pandemi är extrem, andningsskydden ger oss trycksår och under de många timmar som vi är inne på kohort-salen kan vi inte dricka eller gå på toaletten. Kommunikationen mellan personal som vi samarbetar med och handleder är extremt svår då andningsskydden hindrar.

Patienterna vi vårdar är mycket svårt sjuka och sköra, de är i ett sjukdomstillstånd som snabbt kan ändras från stabilt till livshotande. Detta kräver fullt fokus och snabba beslut, där ett felaktigt beslut eller ett litet mänskligt misstag kan ge förödande konsekvenser.

Vår dagliga erfarenhet är att efter tre timmar utan paus är det oerhört svårt att hålla fokus, och vi brottas med etisk stress på grund av otillräcklighet och bävan för att göra fel. Flertalet av de vårdåtgärder som vi vet är till stor nytta för patienten har vi under rådande omständigheter inte möjlighet att genomföra, vilket ytterligare ökar på den etiska stressen.

De nya arbetsscheman vi har fått innebär att all semester, tid för utvecklingsarbete och utbildning är indragen och alla förväntas arbeta full tid (förutom partiellt föräldralediga).

Dessa scheman innehåller planerad övertid. Våra arbetspass har blivit kortare med en till fyra timmar per arbetspass för att arbetsgivaren ska kunna schemalägga oss fler arbetsdagar. Dessa arbetsförhållanden genererar ingen tid till återhämtning och inkräktar i orimlig utsträckning på vår fritid och privatliv.

Den lagstadgade sommarsemestern riskerar att förkortas och för det erbjuds vi ingen ersättning eller kompensation. Vi behöver rimlig ersättning för det kvalificerade arbete vi bedriver, numera under extrema och ytterst pressade omständigheter som beskrivits ovan.

Sammanfattningsvis så vill vi med detta brev uttrycka vår allvarliga oro för hur vi ska klara denna situation framöver.

Vi som specialistsjuksköterskor är synnerligen viktiga för intensivvårdens verksamhet, men under de villkor som vi arbetar i nuläget finns stor risk att vi inte orkar i längden. Rimlig ersättning för det arbete vi utför och rimliga arbetsförhållanden där tid för återhämtning finns och där inte arbetsgivaren utnyttjar varje kryphål som finns när det gäller arbetstider och semestrar är våra krav.

Vi står till arbetsgivarens förfogande med vår kunskap, kompetens och engagemang för patienter och verksamhet, men vi vill ha rimlig ersättning och rimliga arbetsförhållanden även i kristider.

För utan intensivvårdssjuksköterskor finns det ingen intensivvårdsavdelning. Utan en intensivvårdsavdelning finns det ingen akut verksamhet.

Blir då Region Jönköping en attraktiv arbetsgivare i ett attraktivt län?

Specialistsjuksköterskor inom intensivvård,

Intensivvårdsavdelningen Ryhov, Jönköping