Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktör Nikolics krönikor

Herman Nikolic
Putin tror att Ukraina är hans – men det är faktiskt vårt

I månader har det viskats, tisslats och tasslats på den ena sidan av rysk-ukrainska gränsen. På torsdagsmorgonen den 24 februari hörs i stället bomber explodera och mullret av pansarvagnar.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.
Herman Nikolic tycker Ukrainas sak är vår, precis som Finlands sak var vår vid Sovjets invasion 1939. FOTO:
Öppna bild i helskärmsläge

Annons

Ryssland attackerar oprovocerat Ukraina och en ny era inleds. För första gången på närmare 30 år har vi krig i Europa. En del hävdar att det hela var väntat, men för den stora allmänheten kommer ändå anfallet som en chock. Världen och Sverige reagerar med avsky och bestörtning. Och mest chockat är naturligtvis folket i Ukraina. Oavsett hur mycket de misstrott Putins Ryssland, oavsett hur stridsberedd ukrainska armén varit och hur knallrött varningsblinkande de amerikanska underrättelserna lyst har ukrainarna ändå levt på hoppet att det hela ska lösas fredligt och i värsta fall stanna vid att ryssarnas invasion begränsas till de östra delarna av landet. För inte är väl Vladimir Putin galen på riktigt?

Annons

Ryssland ska ut ur Ukraina. På ett eller annat sätt.

Vad det innebär för framtida världsordningen att en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd bryter mot folkrätten och den internationella rätten på det allra grövsta sätt överlåter jag till experterna att avgöra. Men en sak är säker. Så länge Ryssland styrs av Putin och hans inre krets finns inget som kan motivera att övriga omvärlden ska samarbeta, handla eller förhandla med Ryssland. Ryssland ska ut ur Ukraina. På ett eller annat sätt. Något annat finns inte. Och vi måste alla hjälpas åt. På alla sätt vi kan.

Annons

Det som berör oss alla allra mest just nu är naturligtvis lidandet och döden bland de ukrainska invånarna. Barn och vuxna kommer att fara illa. Så är det i alla krig. Och varje enskilt offer är lika fruktansvärt i sig. Rysslands krigskapacitet med kärnvapenarsenal och stridsrobotar gör att omvärlden med rätta oroar sig för konsekvenser av ett större krig. Även om ukrainarna med stor sannolikhet på marken till en början kommer att få kämpa ensamma mot den ryska invasionsarmén måste de stöttas med alla medel. De måste få känna och få veta att de inte är ensamma mot den till synes övermäktiga fienden. Att väst kan behöva ingripa militärt ska aldrig uteslutas. Men vad kan vi i Sverige och Jönköping då göra just nu?

Den här kampen kan utan överdrift  bli avgörande för Europas framtid

Vi kan lära av historien. När Finland 1939 anfölls av dåvarande Sovjetunionen (vars doktrin Putins Ryssland nu olycksbådande nog återupplivat) slöt Sverige och svenskarna upp för vårt grannland på ett närmast unikt sätt – under parollen ”Finlands sak är vår”. Min egen faster adopterades av mina farföräldrar som en del i den kampanjen. Hon fick en barndom i säkerhet – något som tyvärr inte alla hennes syskon hade chansen att få uppleva. Närmare tiotusen svenska frivilliga stred tillsammans med finländarna mot den sovjetiska armén.

Annons

Säkert kommer massiva insamlingar att kunna ge nödhjälp åt drabbade människor i Ukraina. Även nu – precis som 1939 – kommer vi att behöva vara beredda att ta hand om flyktingar som kommer till Sverige. Och vi bör åt andra hållet underlätta för frivilliga från Sverige att åka till Ukraina för att delta i försvaret av landet - och ytterst demokratin som vi känner den. Civila frivilliga hjälparbetare först och främst men om konflikten blir utdragen – och svensk militär inte är involverad på plats – kan svenska myndigheter behöva överväga att stötta svenskar som frivilligt vill hjälpa Ukraina genom att delta i strid, eller som fältläkare.

Annons

Ryssarna är själva även de offer för Putins storhetsvansinne

Den här kampen kan utan överdrift bli avgörande för Europas framtid. Precis som den 1939 och åren efter med en gemensam kamp mot Nazi-Tyskland. Vi måste dock kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska inte glömma att skilja på Putins Ryssland och ryssar som folk. Ryssarna är själva även de offer för Putins storhetsvansinne. De kommer att lida av det och många ryssar kommer även att dö av det. Och väldigt många stödjer inte Putins aggressionspolitik. Oppositionella krafterna i Ryssland kämpar mot Putin med fara för sina liv, och har så gjort i många många år. Den kampen blir nu viktigare än någonsin. Med ett internt motstånd i Ryssland, ett Ukraina som kämpar för sin existens som fritt land och med omvärldens gemensamma insatser kan Rysslands attack på Ukraina i den bästa av världar bli början på slutet för Putin.

Men i en sämre av världar är invasionen av Ukraina bara ett av de första dragen på schackbrädet för Putin. Var gränsen för hans maktambitioner går vill vi inte veta. Därför är Ukrainas sak vår.

Annons

Annons

Till toppen av sidan