Känslan är att det är mindre att göra på räddningstjänsten nu när samhället har gått i stå. Larmstatistiken säger något annat. Det är någorlunda på samma nivå. Lite förvånande är ändå Jerker Sturedahl som är insatsledare och Göran Melin, biträdande räddningschef, över detta.

– I rena siffror är det ingen större skillnad, säger Göran Melin, utan jag ser att det har till exempel varit mer hjälp med lyft till socialtjänsten. Men det märks inte alls lika mycket som en trafikolycka.

– Det är en konsekvens av att socialtjänster inte hinner lika mycket nu eller att de är underbemannade, fyller Jerker Sturedahl i.

– Framför allt trafikolyckor, kökrockarna, de som kommer varje dag mer eller mindre, de har blivit färre eftersom trafikflödet har minskat, säger Jerker Sturedahl.

Göran Melin och Elin Isfall.

Foto Elin Elderud

En våning upp sitter krisledningen. I ett rum pågår ett möte med några få deltagare och i det andra rummet sitter Thomas Johansson och Patrik Nyman. Som på så många andra ställen är det utglesning och hemmaarbete som gäller. Krisledningen har skett via skype och telefonmöten.

– Det är ju fascinerande vad mycket vi har kunnat göra den vägen. Vi har stabsorientering där vi är mellan 30-35 personer i möten men aldrig mer än tio fysiskt. Det sitter kanske några enstaka på plats men fler jobbar hemma, säger Göran Melin.

Göran Melin berättar om mötet de hade den 31 januari. Den regionala inriktnings och samordningsfunktionen hade en uppkoppling med Region Jönköping. Då säger Caroline Charfan som är beredskapsdirektör på Regionen:

– Ursäkta, jag måste nog lämna nu för smittskyddsläkaren ringer.

– Det var då som hon fick beskedet om studenten som blivit smittad i Jönköping. Det var då det började, säger Göran Melin.

Patrik Nyman och Thomas Johansson sitter glest, men på plats på jobbet, i krisledningsrummet.

Foto Elin Elderud

***

– Vår utåtriktade verksamhet har ju gått ner men det är inte för att vi inte har haft möjlighet utan för situationen ser ut så, säger Göran Melin.

Det gör att det just nu ändå finns mycket personal på plats. Åtgärder för att säkerställa personalförsörjningen har gjorts. Vissa saker försöker man göra nu så att man kan lägga mer krut på externa utbildningar i höst när allt, förhoppningsvis, kommer vara igång igen.

– Normala övningar har vi som vanligt. Det vi undviker är helkårsövningar. Att inte alla ska träffas samtidigt. Det vill vi inte. Vi har ställt in våra HLR-utbildningar, det är inte läge att andas i samma dockor nu direkt, säger Jerker Sturedahl.

Barnens brandbil, när räddningstjänsten gör besök på skolor, är också något som fått stryka på foten för tillfället då man försöker begränsa hur många som tar del av ett sådant besök.

– Utöver det rena arbetet så vi ska försöka passa på att göra internutbildningar, vi kan förkovra oss, öva och utbilda oss själva i mindre grupper, säger Göran Melin.

Även om det är lugnt på många andra ställen i verksamheten så är det inte det i verkstaden. Thomas Ågren har fullt upp.

Foto Elin Elderud

Just nu är det inga pågående övningar i huset men man märker att det är mycket planering. Telefoner ringer, frågor växlas när man passerar varandra i korridoren. Hur var det med de där skumsläckarna som skulle iväg, var stod de någonstans...?

I verkstaden längst bort i huset håller Thomas Ågren till. Service, reparationer och underhåll är något man passar på med. Just nu står en av brandbilarna i garaget och får en service.

– Ja, vi får passa på nu att ta tag i en del som vi egentligen skulle gjort senare, säger Thomas Ågren.

En av räddningstjänstens båtar får en slags hiss för att få en bräda som man lägger nödställda på upp ur vattnet på ett smidigt sätt. Stora släpvagnar fulla med utrustning för att hantera skogsbränder får sig en genomgång och ställs i ordning. Överallt är det fullt med utrustning som normalt sätt är ute i olika verksamheter men nu står på kö för genomgångar.

En hissanordning svetsas ihop till räddningstjänstens båt.

Foto Elin Elderud

Det är nya rutiner på många olika plan. Den diskussionen jag hamnade i när jag klev in genom dörrarna handlade om skyddsutrustning för personalen.

Hur gör ni nu när ni åker på hjärtstopp?

– Vi klär oss i skyddskläder på alla hjärtstopp nu. För vi vet inte om personer är smittade. All personal ska veta hur de ska agera med skyddsutrustning. Tidigare har vi tagit hänsyn till blodsmitta då har man skyddshandskar men med droppsmitta som corona är det full skyddsutrustning som gäller.

Brandinspektör Josefin Strand och brandingenjör Erik Holgersson. Många möten har blivit digitala och sköts från kontoret.

Foto Elin Elderud

I korridoren där befälen har sina kontor håller Christer Sjöstedt som bäst på att rensa ur sitt rum. Han gör sin sista dag på räddningstjänsten. En konstig situation menar han innan han skyndar vidare med en stor kartong i famnen.

Vad tror man kommer ur detta?

– De som inte har kört skype eller telefonmöten har nog fått sig en knuff och börjat använda det nu. Jag tycker det fungerar bra när man är en grupp som känner varandra. Nya personer vill man träffa fysiskt, säger Göran Melin.

– Mycket övningar kör vi ju som är planerat. Vi har inte riktigt kommit till fulla digitala utbildning, vi har bara kört vissa delar uppkopplat. Men vi har alla möjligheter att kunna öva digitalt med våra deltidsbrandkårer om det skulle behövas.

– Det här är ju absolut en tröskelsänkare. Vi alla kommer nog att digitalisera oss mer. På gott måste jag nog ändå säga. Kris är en väldigt bra utvecklare, säger Jerker Sturedahl.

Foto Elin Elderud