Tänk vilken skillnad det kan vara. I tisdags var jag på Ryhov för att testa mig för Covid-19. Jag fick då sitta kvar i bilen tills jag fick ett telefonsamtal som uppmanade mig att gå in i lokalen för testning.

Där möttes jag av en kvinna med full utrustning som bad mig visa upp mitt leg för henne och säga mitt personnummer sedan tog hon halsprov på mig. Det hela är över på en minut.

Själv arbetar jag i hemtjänsten där får vi inte använda varken munskydd eller visir förarens en kund har symtom på smitta. Detta oavsett hur patientnära vårat arbete kan anses vara. Problemet är bara att alla får inte de typiska hostningarna och många av de vi möter kan inte tala om för oss att de har ont i halsen eller huvudet.

Istället har vi sett andra symptom så som att de tappar balansen, ramlar och blir förvirrade. Detta har vi fått svårt att få övriga i vårdkedjan förstå så det tar tyvärr lång tid innan dessa personer testas. Efter ytterligare incidenter hos dessa ”symptomfria” kunder testas de äntligen. Då visar det sig att hen är positiv.

Hur det gick för mig som fick arbeta utan skydd hos kunden kan ni kanske räkna ut. Jag hoppas bara att jag inte hann med att smitta någon ny kund innan jag blev varse mina egna symptom. Nu tycks det som ledningen i Jönköpings socialförvaltning äntligen har börjat få upp ögonen för att vi ska få använda visir hos våra kunder.

Sent ska syndarna vakna kan man tycka men bättre sent än aldrig trots allt.

En undersköterska utan risktillägg men med Covid-19