I förra veckans artikel i vår serie stafetten var det Tomas Eklund som fick berätta om sig själv och sitt liv. När han skulle lämna över stafettpinnen föll valet på Lena Larking.

– Jag vill nominera en ny bekantskap som jag uppfattar som väldigt klok och med fötterna på jorden. Dessutom är hon väldigt rolig. Jag vill veta mer om henne, motiverade han beslutet.

När jag kliver in på Spira är det rörelse i byggnaden. Det förbereds för ytterligare en visning av Melancholia, där publiken har en roll att spela. Lena Larking möter glatt upp i entrén och berättar att hon var på plats på premiären och uppskattade den ovanliga föreställningstypen.

Vi går upp en trappa och slår oss ner. Lena är chef för internservice på Smålands musik och teater, trodde jag, men det visar sig att hon nyligen bytt tjänst.

– Sedan förra veckan har jag lämnat min gamla position och är nu biträdande orkesterchef för musikerna. Det nya uppdraget känns jätteinspirerande, kul och utvecklande. Jag är en sådan som hela tiden söker nya utmaningar, säger hon.

– Det känns som att jag har gjort mitt i internservice, det har utvecklats bra och nu går de vidare och jobbar under en teamledare som ett team istället. Den här möjligheten dök upp och jag vikarierade innan jul och tyckte det skulle vara spännande att vara kvar, fortsätter hon och betonar igen att hon är jätteinspirerad.

Haft ledarskapet med sig hela livet

Lena Larking berättar att hon jobbat i en arbetsledande funktion i 30 år. Hon har haft ledarskapet med sig genom hela livet. Men hon har också haft kulturen med sig sedan unga år.

– Jag började spela piano tidigt, jag var 6 år då och spelade hela min ungdomstid. Sen lämnade jag det när jag var 19. Jag dansade även klassisk balett och dansen har även den följt mig genom livet i olika skepnader. Innan jag började på Spira jobbade jag med kreativa uttryck genom kroppen. Med en teknik som är rätt okänd i Sverige. Den heter nia-teknik och bygger på att utforska kroppens funktioner genom att öka kroppsmedvetenheten. Hur man kan röra sig på bästa sätt efter förutsättning och därefter röra sig kreativt, förklarar hon.

Hon har jobbat med att undervisa nia-teknik i 20 år. Hon beskriver att hon är väl förtrogen med kreativa processer och vad som behövs för att uttrycka sig konstnärligt. Som egen företagare har hon skapat sina egna arbeten. Hon har drivit ett träningsställe, en garnaffär och startade tillsammans med en kollega ett wellnescenter. Hon har även jobbat med försäkringskassan där hon tillsammans med psykologer fick tillbaka personer till arbetslivet efter att ha drabbats av utmattningssyndrom. Hon kommer flera gånger tillbaka till det faktum att hon gillar att utveckla människor.

– Människan är sitt eget största hinder. Det är inte omgivningen som stoppar oss utan vi måste förändra oss själva för att skapa en förändring.

Hon har även ett stort intresse för kultur och konst. Hon berättar hur allt började när hon pluggade biokemi.

– Då såg jag att det fanns en designtävling där man skulle designa en tröja, jag fick en konstig känsla och kände att detta kommer jag vinna. Jag gjorde det och ringde hem till mamma och sa att jag hoppar av nu, jag ska rita tröjor.

Hon jobbade som designer och illustratör ett tag innan hon öppnade träningsstället. Ett tag senare kom en tung motgång.

– Jag fick en rejäl skada i bröstryggen på grund av akrobatiska yogaövningar. Det är inte så känt kanske för jag pratar inte om det så ofta. Jag vill inte identifiera mig som någon med en whiplash skada, men det har jag. Det innebar att jag inte kunde ha eget och driva kurser.

Hon drabbades av skadan i samband med att det nya Smot-huset byggdes i Jönköping, det som fick namnet Spira. Hon fick jobb som publikvärd innan hon blev ansvarig för drift och säkerhet. En tjänst hon var skeptisk till först då det innebar mycket fastighetsfrågor.

– Jag tänkte, gud vad tråkigt, men fick fria händer att utveckla en avdelning och det var spännande. Att skapa möjligheter för att människor ska bli sitt bästa jag och leverera på jobbet.

"Är mycket press runt huset"

Lena beskriver Spira som ett fantastiskt hus att jobba i. Hon har tyckt att det är kul att gå till jobbet varje dag sedan hon började. Trots att det har varit mycket skriverier om verksamheten, bland annat om jätteförlusten för Les Miserables och inte minst den långdragna konflikten under hösten och vintern.

– Det är mycket press runt huset och jag kan säga att jag har njutit varenda dag. Det har varit stormigt, men det är ett nytt hus och människor som ska hitta sina platser och det är inte helt enkelt. Det är kreativa människor som är engagerade i sina jobb, många vill mycket och det är inte alltid helt enkelt. Men vi producerar oerhört mycket med våra resurser och det ska balanseras med att utveckla verksamheten. Det är klart att det kan bli slitningar då, ibland kommer några i kläm och då får man hantera det och hitta möjligheter.

– Men man måste också vara lyhörd som chef och det är en balansgång. Jag är född till att vara optimist, att hitta sätt att gå framåt. När det dyker upp svårigheter tycker jag det blir en utmaning att lösa det, jag tycker det är skitspännande att jobba i den här miljön.

Har det varit likadant under hösten?

– Det har tyvärr varit incidenter som är väldigt olyckliga och omständigheterna har varit olyckliga. Jag kan verkligen förstå att människor har mått dåligt och jag har stor empati för det. Det är något som inte har varit helt enkelt för verksamheten att tackla, hur ska man göra i sådana processer som hamnar i domstol? Det har varit svårt att navigera i och det blir påfrestningar i hela verksamheten.

Hur tycker du ni ska navigera er vidare från det här?

– Jag tror det är oerhört viktigt att vi tar hand om personalen. Det är oerhört viktigt att vi syns och finns bland våra medarbetare, att vi tar hand om känslor och vågar möta det. För mig är det att kommunicera och finnas närvarande. Framöver ska vi ha ett empatiskt och kommunikativt ledarskap, alla behöver utvecklas.

Skickar stafettpinnen vidare

När intervjun går mot sitt slut återvänder Lena Larking till att hon verkligen trivs, att huset är fantastiskt att vara i och att de flesta medarbetare trivs bra. Avslutningsvis ska hon skicka stafettpinnen vidare och valet faller på Emma Appelberg, som jobbar i FC-gruppen.

– Jag tycker det är så spännande med unga människor och att vi måste lyssna på de unga. Emma är en ung och stark tjej som det skulle vara spännande att läsa om.