Annons
Vidare till jnytt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

J-Södras nyförvärv bättre än någonsin

 
Superettan 2018
Visa alla artiklar

SALOU. Tryggheten tog Frank Pettersson tillbaka till Jönköpings Södra. Nu tar han sikte på fortsatt utveckling som målvakt, som som ledare. – Jag tror att det är en väg som kan ligga ganska öppen, säger han om en framtida roll som målvaktstränare.

En i raden av träningar är avklarad här i Salou. Spelarna har precis ätit lunch när Frank Pettersson och undertecknad slår oss ner i gräset.

Det är perfekt fotbollsväder, solen skiner och det är runt 15-16 grader.

– Ja, nu är det svårt att klaga. När man har lite ledigt är det en bonus när det är 15 grader och sol, säger Pettersson som alltså valde att lämna Dalkurd som gick upp i allsvenskan för att spela i J-Södra och därmed fortsätta i superettan.

Du var superettans bästa målvakt gångna säsongen?

– Tack, det var snällt sagt.

Ja, eller stämmer det inte?

– Jo, men det var en bra säsong.

Trots det väljer du att harva kvar i superettan och inte följa med Dalkurd upp i allsvenskan?

– Det handlar om att vara i en klubb som vill något och som dessutom backar upp det. Det ville Dalkurd, fantastisk förening. Jag har haft så bra tid där och de gjorde allt för att jag skulle vara kvar där. Men jag är en trygghetsmänniska och i och med flytten som blev (Dalkurd har efter avancemanget till allsvenskan bestämt sig för att flytta a-lagsverksamheten från Borlänge till Uppsala.) och jag i min karriär, 33 år och med sambo, jag fick svårt att få ihop en helhetsbild. Jag måste ha alla bitar på plats och jag vill veta att hur det ska bli, då vet jag att jag kan leverera. På sikt hade det säkert kunnat bli bra, de ansträngde sig verkligen och de ville ha mig kvar så det kände jag, det var ett jobbigt beslut att ta. Dalkurd har gjort mycket för mig som spelare och som människa. De har alltid tagit väl hand om mig.

En trygghetsmänniska, var det därför du lämnade Södra för några år sedan?

– Ja, lite så. Säsongen 2012 var väldigt upp och ner. Jag är jättemissnöjd med den rent fotbollsmässigt. Jag vände hem och prioriterade speltid, med facit i hand blev det exakt vad jag hoppades på, säger Frank Pettersson.

Målvaktstränare

Frank Pettersson kommer inte bara att vara målvakt i J-Södra hädanefter, han kommer också att vara målvaktstränare i klubbens akademi. En roll som han är riktigt sugen.

– Det är något jag brinner jättemycket för. Det är något som kommit de senaste åren. Jag tror att det är en väg som kan ligga ganska öppen om man går in för det.

Apropå målvaktstränare så har J-Södra inför den här säsongen blivit med ny målvaktstränare. Ulf Thorsson flyttade till Elfsborg och J-Södra anställde Mikael Axelsson som ny tränare.

– Jag måste säga att jag är jätteimponerad av hur Mikael har kommit in i det här. Han talade om att han var grön och att han skulle behöva hjälp kanske, men jag har inte märkt av det alls. Inte en enda gång har jag tänkt att han är ny. Han vill verkligen vara här, han brinner för det varenda minut. Han har jättemånga fina erfarenheter.

Jönköpings Södra har superettans starkaste målvaktsuppsättning?

– Ja. Det har vi. Det tycker jag absolut.

Två väldigt bra målvakter kommer bänkas. Hur tänker man då?

– Så är det. Jag kan bara prata för egen del, det handlar om att komma till träningen och sen får du leverera, säger han med en tydlig självklarhet som nog bara en målvakt kan ha.

Lärorikt i Dalkurd

Det blev sex säsonger i Dalkurd innan det att Frank Pettersson alltså återvände till J-Södra.

Att spela i Dalkurd, med spelare från världens alla hörn, har varit lärorikt.

– Det är det fina med fotbollen. För mig har det blivit så att jag inte reflekterar varifrån människor kommer. Det finns bra människor och det finns dåliga människor. Så är det. I Dalkurd var det jättespeciellt, det var mycket religion och vissa skulle be innan match. Men med respekt löser man allt sådant. Jag har aldrig sett problem med sånt. Med respekt för varandra blir det oftast väldigt bra.

Kan man lära sig nåt som människa?

– Ja, man är ju nyfiken, i Dalkurd hade vi en japan som berättade mycket om sin kultur och hur de har det, jag tycker att det är jättekul att sitta och lyssna på. Här har vi Gero som berättar om sin kultur, man har mycket att lära. Jag är intresserad, det är kul att höra vad andra har för erfarenheter och var de kommer i från, det är intressant, säger Frank Pettersson som trivs väldigt bra i sin nygamla förening.

– Det är klart att det är mycket nytt men det gamla sitter i. Jag kommer i håg hur det var 2012 och det är exakt samma mentalitet som då. Man har något här, det sitter i väggarna. Man har kul, oavsett om man hänger med de äldre eller de yngre.