Vi dras hela tiden till vattnet och låter oss förtrollas av dess skönhet och mystik. Idag är bad och sol kanske det mest väsentliga för oss men frågan är om vi utnyttjar sjöarnas fulla potential? Sjöarna ligger där böljande och väntar på oss.

Idag älskar människor vattennära tomter och många betalar stora summor för sjöutsikt. Fram till 1890-talet var det många Jönköpingsfamiljer som hade sjötomter som låg alldeles intill Munksjöns strand, betydligt närmre än dagens tomter. Att ha en egen brygga med en roddbåt var vanligt och med snipan kunde man göra utflykter till andra sidan Munksjön, ut i Vättern eller smidigt förflytta sådant som man tillverkat till någon butik eller fabrik. Man levde med sjöarna.


Tage Berglund minns nostalgiskt sin egenbyggda stuga på en ö i Rocksjön. Dit tog han ofta båten för att få vara för sig själv eller umgås med sina kamrater. Inte sällan drog han upp en gädda ur sjön och en och annan dråplig historia har utspelat sig på Tages ö. Fotograf: Louise Hultman.

Tage Berglund berättar att han som ung tillsammans med några killkompisar byggde en liten stuga på en av de små öarna i Rocksjön - den som det går en spång ut till idag. Den kunde man bara ta sig ut till med båt och eftersom det sällan var folk åt det hållet var det ingen som såg dem.
- Man kunde gå naken därute, det var ingen som såg. Och bygglov hade vi inte för det var det ingen som brydde sig om. Det var fint, vi hade till och med järnkamin.
De brukade fiska och dricka en och annan pilsner där ute men en gökottemorgon råkade stugan i brand och sen upphörde det ljuva livet på ön.

Livlig båttrafik i Munksjön
Tage och hans fru är båda uppvuxna på Öster och har många gånger njutit av Rocksjöns vatten. De var ofta i och badade och Gudrun tävlingssimmade i sin ungdom och var även simlärare på somrarna. Vid badet vid Rocksjön fick man betala inträde och pojkar och flickor hölls åtskilda med ett plank ut i vattnet. Gudrun som tävlingssimmade kom oftast in gratis på badet och Tage brukade hoppa i en bit bort och simma in till badet för att undvika att betala.


Skepp och fartyg passerade under 1900-talet ofta kanalen mellan Vättern och Munksjön. Båtarna skeppade varor och tog söndagslediga passagerare på en båttur. På fotot passerar Visingsborg en av klaffbroarna på sin färd ut mot Vättern. Idag är det endast någon enstaka kanot som lyckas passera kanalen helskinnad. Fotograf okänd. Hämtat från Jönköpings folkrörelsearkiv.

Annons

Förr var båtar och skepp viktiga transportmedel i Jönköping och det är ingen slump att Tändsticksfabriken, Jönköpings Mekaniska Verkstad och Munksjö Pappersbruk placerades vid Vättern och Munksjön. Det som framförallt möjliggjorde en aktiv sjöfart kring Jönköping var särskilt Göta kanals färdigställande 1832 då Jönköping kom i förbindelse med Stockholm, Göteborg och andra mindre orter i dess väg. I Jönköping lade man an vid den yttre hamnen eller, vilket var vanligare, i de inre hamnarna som anlagts hela vägen från kanalen till Munksjö Pappersbruk och även åt öster in till hamnbassängen där Östra torget idag utgör parkeringsplats.

Sett med vår tids ögon måste de stora skeppen ha varit mäktiga när de lade an vid någon av kajerna i staden. Båttrafiken var som mest aktiv under slutet av 1800-talet men fortsatte att vara en viktig del av infrastrukturen fram till 1970-talet då klaff- och svängbroarna slutade vara i rörelse.

 

Rodd och paddling har engagerat många Jönköpingsbor genom åren även om intresset för rodd har dalat något med åren. Den entusiastiske mannen i en åtsittande trikå ska snart ge sig ut på en kajaktur. Fotograf okänd. Hämtat från Jönköpings folkrörelsearkiv.

Närheten till vattnet
Sjöarna har dock inte endast varit till glädje. När Vättern under vårarna svämmade över eller när vinterns kalla Vättervindar gjorde livet svårt skickades säkert många förbannelser över sjön. Översvämningshotet från Vättern kom dock att elimineras när järnvägen byggdes under 1860-talet och den stora järnvägsvallen mellan staden och Vättern utgjorde en skyddande barriär. Men samtidigt kom avspärrningen också att klippa av Jönköpingsbornas direkta kontakt till den stora mäktiga sjön.
Det var inte längre helt enkelt att ta sig till Vättern för att hämta färskvatten, att tvätta eller njuta lite av utsikten. Detta är ett problem som vi fortfarande lever med men kanske är det få som bryr sig längre. De som minns hur det var utan järnvägen är sedan länge döda.

Vi kanske inte kan återställa den närhet som förra sekelskiftets människor hade men om järnvägen lades om kanske vi skulle kunna röra oss mer fritt. Om Munksjön sanerades kanske vi i framtiden skulle kunna njuta av dess vatten lika mycket som av Vättern. Lite fler söndagsutflykter i vättersnipan från Munksjön ut över en spegelblank Vättern kanske skulle kunna göra vattnet till vårt igen.

Källor
Gudmundsgillets årsbok, 2006 av Ingemar Thorsén, Sven Larsson.
Gudmundsgillets årsbok, 1931 av Sigrid Rosell.
Larsson, Sven. (1983). Sjuhundra år i Jönköping. Jönköping: Jönköpings kulturnämnd.
Lundqvist, Gunnar. (1979). Jönköping - stadens framväxt. Stockholm: Liber.
Sallnäs, Birger. (red). (1971). Jönköpings stads historia 3 . Jönköping.
Intervju med Tage Berglund, 2009-06-05.