I onsdags publicerades en artikel här på Jnytt.se där det skrevs om allsvenskt intresse för Zlojutro. Efter årets framfart, Vlado har gjort fem mål som mittfältare, lär intresset inte ha svalnat. Därmed kan han bli en i raden av HFF-spelare som slussas vidare ut antingen till allsvenskan eller till Europa. HFF har länge varit stans ledande klubb när det gäller att hitta och förädla talanger som sedan går vidare i sin utveckling. Spelare som Mattias Bjärsmyr från Hestra, Viktor Rönneklev från Bankeryd, Zlatan Muslimovic från Habo och Samuel Armenteros från Gränna är några sådana exempel. Vlado själv hämtades inför fjolåret från division 3 -klubben Grimsås. Men Husqvarna har även varit framgångsrika när det gäller att få fram bra spelare från de egna leden. Denni Avdic, numera Elfsborg och svenska U21-landslaget är ett sådant exempel. Ett annat är HFF:s 16-årige landslagsman Ahmad Al-Ammari som i sommar blir ungdomsproffs i holländska Heerenveen.

Husqvarna FF - steget före Södra
Det som är intressant är att medan HFF med jämna mellanrum får fram spelare som helt enkelt är för bra för stan och måste flytta härifrån händer det inte mycket i J-Södra. Man må vara storebror i kraft av sin status som superettaklubb men när det gäller rekrytering och utveckling av talanger har Södra en del att lära från HFF. Det finns ett par lyckade exempel där Södra lyckats med just det HFF varit bra på. Att hitta talanger från närområdet och utbilda dem till en högre nivå. Men de är få och på rak arm kommer man bara på två, Kalle Svensson som kom från Egnahem och sedermera gick vidare till IFK Göteborg samt Samuel Adjei som flyttade till Newcastle som ungdomsproffs efter att ha anslutit till från Waggeryd knappt ett år före dess.

Annons

Därför är det logiskt att man håller man ögonen på vad som sker i HFF. Båda Olle Nordin och Andreas Jankevic har varit synliga på Vapenvallen i år och det är ingen vågad gissning att Vlado har varit föremålet för deras uppmärksamhet. I dagsläget är det väldigt långt till affär mellan klubbarna men det är kul att spekulera. Man vill ju behålla de bästa spelarna i Jönköping så länge det går och Vlado hör definitivt dit. Det är dessutom en lite annorlunda spelartyp som Södra saknar i sitt lag. Det är just det som jag tycker är intressant och den stora skillnaden mellan klubbarnas talangproduktion. När J-Södra får fram egna produkter i A-truppen tycks det handla om välutbildade och hårt arbetande spelartyper som Fredrik Fendrich och David Blomkvist, två spelare ur Södras framgångsrika 88-kull. HFF däremot lyckas oftare få fram kreativa spelartyper som bryter mönstret. Vlado är det senaste exemplet men han föregås av spelare som Denni Avdic, Zlatan Muslimovic och Samuel Armenteros.

Ett lag behöver olika spelartyper
Jag är inte helt säker på vad det beror på men jag har en teori. För det första vet jag att klubben är väl representerade vid zonläger och uttagningar till Smålandslaget. Det innebär att man kan kartlägga talanger från Vätterbygden i tidig ålder, följa deras utveckling under en längre period och etablera en första kontakt med spelaren innan en annan klubb gör det. Men på den biten börjar Södra komma ikapp, i dag har inte HFF monopol på unga talanger i bygden.

Däremot tror jag att man har en större acceptans mot spelare som är annorlunda jämfört med många klubbar. För att sätta fingret på det drar jag ett snabbt exempel baserat på en egen erfarenhet. För tio år sedan åkte HFF:s juniorer till den årliga inomhusturneringen Mariedal Cup med två lag. Min gode vän Andreas Sandqvist, en nyckelperson bakom HFF:s talangproduktion, frågade om inte jag hade lust att följa med och coacha ett av lagen.

Det hade jag. I laget ingick en 16-årig Zlatan Muslimovic. I en av matcherna dribblade den bollkäre Zlatan en gång för mycket i fel läge vilket ledde till en kontring emot oss och ett sent segermål för motståndarna. Trots förlusten peppade samtliga HFF-grabbar Zlatan och uppmanade honom att fortsätta våga utmana. Killarna vann nästa match med 2-1, Zlatan gjorde båda målen och var helt outstanding. Efteråt sa lagets grovjobbare Johan Andersson att "jag har inget emot att göra skitjobbet och låta någon annan glänsa, bara vi vinner". Jag tror att det här sättet att tänka är en del av förklaringen till att HFF får fram unga spelare som är lite annorlunda, som är kreativa och som vågar bryta givna mönster. Man är vana vid att handskas med den här typen av spelare och är beredda att acceptera att de tar lite större plats ibland. Som Johan säger i exemplet, det viktiga är att vinna och då behöver man ha olika spelartyper i sitt lag. Man måste göra plats för dem, inte bara rent taktiskt på plan utan också i det sociala spelet.

Nu väntar jag bara på att HFF flyttar in Vlado centralt i planen och släpper honom loss för fulla muggar.