Nostalgi är svårt. Det kan kännas varmt och fint att låta sig svepas in i en filt av det välbekanta, det som en gång i tiden var nytt och kanske spännande men som nu mest är minnet av en bättre tid, ett bättre jag. Nostalgi kan också vara tecken på en ovilja eller oförmåga att gå vidare, vara nyfiken på nytt, det var trots allt bättre förr. När Ulf Lundell begår turnépremiär i Huskvarna Folkets park spelar han först fem låtar utan att säga ett ord. Sedan kommer ett litet anförande om eländet i världen – pandemin som han själv drabbats av, kriget i Ukraina. Sedan en övergång till att vi kan behöva lite nostalgi som någon sorts tröst i en galen tid. Och så spelar Lundell och bandet verkligen hela ”Kär och galen”, albumet som fyller 40 i år och som med den nationalsångsdoftande ”Öppna landskap” i spetsen fick honom att gå från stor till folkkär – ett begrepp som han har brottats med sedan dess och emellanåt gjort rätt mycket för att komma ifrån.